---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

Ni undrar kanske vart vi har hållt hus den sista tiden?

Jo, det är så att vi tappade gaisten här på slutet.
Vi har nämligen haft några riktigt tuffa motgångar.

Det började med att vi skulle ut och fiska.
Den historien tänkte jag nu berätta slutet på..

Jo, vi hamnade till slut i Nags Head och styrde ihop en fiske tur med vår kapten Justin.
Jag tyckte det lät lite misstänksamt när han lovade oss både Offshore och Innshore fiske beroende på vad vi ville.
Vi hade ju redan sett hans båt och visste att det inte var någon Offshore båt.

Men vi hamnade i alla fall på hans båt och allt verkade frid och fröjd.
Humöret var på topp.
Och Justin skämtade på om allt möjligt.
En riktig lustigkurre.
Men hittade han något bra fiskeställe åt oss..?

Nja, inte direkt.
Det började med att han tog oss på grund 3ggr.
Tiden började rinna iväg som vanligt och stressen krypa sig på.
Till slut kastade Justin ankare.
Ca 10m ifrån land.

Vi hade lika gärna kunnat köpa våra egna fiskespön tänkte jag.
Hit hade vi ju lika gärna kunnat gå..

Så jag frågade om vi inte skulle ut och trolla.
Jo visst svarade vår kapten, det är Er värld, jag bara lever i den.
Så han styrde båten Offshore istället.
Det vart en lång båtresa.
Och inte hade vi fått hålla i några fiskespön än.

Nu hade även vår kapten gett upp hoppet lite.
Han styrde oss in mot land igen.

Men så stannade Justin båten precis vid en bro som några hantverkare precis höll på att bila bort betong på.
Samtidigt som det låg ett stort fartyg bara 100m bort som muddrade upp en kanal fram till bron.

Toppen ställe tyckte Justin.
Jag var inte lika entusiastisk.
Kändes inte som att betong bilandet och båten som sprutade ut bottenslams över halva havet skulle locka till sig några fiskar.
Snarare skrämma bort alla fisk.

Men nu fick vi alla fall hålla i ett varsit spö.

Efter en stund insåg även Justin att det inte skulle bli någon fisk under bron.
Så han ringde några samtal och snackade massa skit med några andra fiskare.
Sedan styrde han in båten i en liten lagun och lovade oss meters långa fiskar.

Så vad hände då?
Jo vi lyckades tappa i vår videokamera..
Justin lovade att han skulle hoppa i efter den.
Men han började joxa med allt möjligt annat först.
Han skulle dragga med nån gammal dank och krok först.
Smart Justin.
För vi driver ju inte omkring.

Till slut fick jag Räkan nog, tyckte mig känna något på botten med en båts hake och slängde mig i.
Och vad hittade jag väl där, ja vad hitta jag där?

Jo, kameran med dess fäste.

Mer om det kommer senare, förhoppningsvis på film.
Vi har skruvat isär kameran i molekyler för att hitta själva hjärtat (hårddisken).

Men utan lycka.

Nu har vi stött på regn och rusk dom senaste dagarna.
Vi har även tappat bort hårddisken med allt oredigerat videomaterial för 2 dagar sedan.
Vi har besökt Six Flags och åkt massa karuseller i det strålande vädret.
Vi tog oss till Towson för att gå på koncert och träffa min goda vän Sarah McCamy.
Men vi fick Ej tag på henne när vi försökte ringa.

Och nu sitter vi i Atlantic City och fick precis reda på att vår hårddisk är återfunnen strax utanför Washington.


Wiiiiihooooooo!

---

För ett par dagar sedan i Jacksonville, FL. började vårt letande efter någon som kunde ta oss ut på öppet vatten.
Det visade sig ganska snabbt vara svårare än vi trott.
Vi ville ju fånga dom riktigt stora fiskarna.
Och då måste man ta sig Offshore.
Efter ca 4-5 timmar i Jacksonville gav vi upp.

Begav oss vidare till en liten plats vid namn Savannah.
Jag tyckte det lätt som en perfekt plats för att fortsätta vårt letande.

Efter mycket om och men.
Hittade vi en fiskare vid namn Amick.
Han skulle ta oss ut Offshore dagen där på.

Kl 12.00 dagen därpå var vi super laddade, det var en halvtimme kvar till vår avtalade fisketur.
Efter bara en stunds väntaden dök vår Kapten upp och gav oss den trista informationen, om att han inte kunna ta oss Offshore.
Det var alldeles för hård sjö för att gå Offshore.
Men han berättade att han kunde ta oss på en Innshore tur.

Var det det vi var ute efter? Nej!

Vi hade letat och letat, satt oss i bilen och förflyttat oss flera mil norrut.
Och nu detta.

Vi fick en liten lapp med informationen om två bra fiske ställe vid namn Naggs Head och Virginia Beach.
Där skulle det tydligen vara säsong för dom riktigt stora fiskarna enligt vår kapten.

Så vi satte oss ännu en gång i bilen och knappade in Naggs Head på GPS'en.
Hittade vi något Naggs Head...? Icke!

Klockan var nu någonstans mellan 12.15-13.00.
Vi knappade in Virginia Beach på vår GPS som förklarade att vi hade över 8 timmars bilfärd framför oss.

Lika bra att ta tjuren vid hornen tänkte vi.
Ingen tid att förlora.
Full vart mot fiskarnas stad, Virginia Beach.

Efter många mil, bensinstopp och en matpause var vi framme i Virginia Beach.
Vi letade oss ner till en hamn i närheten av havet där vi hittade massvis med fiskebåtar och hopp igen om att få komma ut på havet.
Att få kampas med en 25-40 kilos baddare kittlade våra tankar.

Det här måste vara fullträff tänkte vi.

Klockan var nu strax efter 01.00 på natten och vi hade återigen hittat ett ljus i tunneln.
I morgon skulle vi förhoppningsvis få fiska.
Först skulle vi bara sova.

Vi bestämde oss för att slagga i bilen.
Inga problem för mig som hade kört största delen av vägen.
Jag somnade som en liten bebis.

Värre var det för min kära vän Robin som fick höra mitt snarkande redan efter 30 sekunder.
Dessutom hade jag lindat in mig i en varm och skön buffalo-filt som jag hade köpt några veckor tidigare.

Robin frös som ett asplöv.

Det vart inte många timmar sömn.
Men när vi vaknade sprudlade vi om hopp.
Vi startade vår Dodge Nitro och satte full fart mot fiskehamnen.
Öppnade dörren till information.
Här skulle vi äntligen få boka vår Offshore fisketur.. Trodde vi.
Vi berättade för kvinnan i informationen att vi hade åkt långt for att få fånga en riktig baddare.

$1850 skulle det kosta oss om vi ville ta oss ut Offshore.
Nej tack tänkte vi.
Vi kom inte hit för att bli rånade.

Vi kanske kunde få några fiskar mellan 5-10 kilo om vi stannade kvar och åkte ut med någon av hennes båtar.

Lät som små fisk i mina öron.
Vi hade inte åkt så här långt för att få fiska spigg.
Det kan vi göra hemma i Sverige for FREE.

Men gav vi upp? Hade hoppet runnit ur oss?
Visst hade hoppet börjat svikta.
Motgångarna vart bara fler och fler.

Vi skulle befinna oss i North Carolina om vi ville fånga dom riktigt Stora fiskarna enligt kvinnan i informationen.
Som nyss tyckte vi skulle kasta pengar i sjön och åka med hennes båt.

Okej, det har vi ju Inte redan passerat med 2 timmar.

Kul tänkte jag.
What to do?

Vi måste ju kunna hitta någon som vill ta oss Offshore här i krokarna.
Först måst vi bara få i oss lite frulle.

Innan vi hade hittat någonstans att äta eller ens fått av oss nattmössan hade Papi redan spottat ett nytt ställe som eventullt skulle kunna ta oss ut.

Kapten Maxwell King var vårt nya hopp.
Var det mannen som skullle göra vår dag?
Både Ja och Nej.

Efter vi berättat om drömmen om att få kämpa i timmar för att få upp en riktigt Stor firre.
Att få kämpa ute på havet med dom riktigt Stora fiskarna.

Han berättade snabbt att vi kommit helt fel.
Vi skulle vara på Nags Head Island.
Observera stavningen..

Det stavades med ett g, inte två som vår dyslektiker till tidigare kapten stavat.
Att lägga till Island var ju inte heller till någon nackdel.
Han googlade snabbt som ögat upp några riktigt schyssta sidor från fångster dom senste dagarna nere i Nags Head.
Gissa om vi vart imponerade?


Han hjalpte oss aven programera in ratt adress pa gps.
Tackar, tänkte vi.
Vi var äntligen på väg igen.

Fast denna gång söder ut.. Yes, det är 2 timmar tillbaka och 4 timmar längre ifrån vårt mål, New York.


Men vad gör man inte för en av sina bästa kompisar.
Som dessutom är fisketokig.
Man staller självklart upp.

Ja, tiden börjar rinna iväg.
Och vi har ingen tid att förlora.
Sova kan vi göra i graven tänkte vi.
Time to hit the road.

2 timmar senare var vi i Nags Head och hade signat upp oss för en Make-Up tur Offshore.
Det betyder att vi Inte behöver betala $1650 själv.
Vi behövde bara 4 stycken till att signa upp, så skulle vi komma undan med $275 per gubbe.

Max antalet fiskare var nämligen sex stycken per båt.
Det var tydligen någon regel ifrån Kustbevakningen.

Klockan 18.00 skulle vi ringa Oregon Inlett Fishing Center. (Nags Head Island)
Stället som levererat Stora fiskar den senaste veckan.

Så jag lyfta luran på vårt nya motell.
Slog en (9) för att komma ut på linjen.
Knappade in numret jag fått då vi avlade depositen på $550.
Hörde en dam i den andra ändan.
Men hon hörde inte mig.

Paniken började krypa sig på.

Slog numret igen och igen.
Men det tutade upptaget i min lur.
Någonting är fel tänkte jag.

Jag sprang ner till reception och fick låna deras telefon.

Det visade sig att vårt motell höll på att fixa deras bredband.
Samtidigt hade dom fått något fel på vår telefon-linje.

Så nu var vi utan både bredband och telefon som vi hade blivit lovad vid incheckning.

Toppen!

Telefonen i reception funkade dock.
Så när jag äntligen hade fått tag på damen på Fiske Centret så berättade hon att det var tre stycken signade.

Tre fler än oss två? Eller tre totalt? Tänkte jag.
Det visade sig vara tre totalt.
Och dom hade redan pratat med den tredje personen, som nu hade dragit sig ur.
Det skulle inte bli någon fisketur för oss i morgon.

Vad gör vi nu?
Jo vi kan ju inte lämna Nags Head tomhänta.

Så vi ringde runt en bra stund.
Till slut gav vi upp.
Åtminstone att få gå Offshore.

Fick tag i en snubba vid namn Justin som kunde ta oss Innshore för $350.
Taget skrek vi i luren.

Så om bara några timmar kliver vi upp en en gång.
Hoppet om att få åka ut och fiska är inte lika stort längre efter alla motgångar.

Men om det blir av så kommer jag vara riktigt nöjd..
I alla fall om det sitter en liten haj på krok innan vi bestiger fastland igen i morgon förmiddag.

Håll nu alla edra tummar kära läsare på att det blir fiske av i morgon.

---

---

Vad har vi hållt hus dom senaste veckorna?

Jo, vi har åkt på Route 66..

Där passerade vi Roadkill Café strax efter att vi hade delat på en 26" pizza.
Så det vart ingen Amardillo-gryta eller Bäver-hojt.

Vi har vart generös mot dom hemlösa.

Vi har även vart vid crossbanan och dragit i oss tetosteron och tittat på adrenalinfylld action.

Vi har hoppat i motellsängar i väntan på att solen ska gå upp och vi ska få prova våra nya leksaker.

Imorgon ska vi fortsätta filmandet nere på stranden inför vårt nästa filmprojekt.

Nu tänkte vi avnjuta en bit mat och sedan ta tag i det gamla projektet "Biltvätten".

Photoshop.

---

---

Peace out

---

Efter många timmars bilfärd skulle man behöva..

---

Nu har vi lämnat..

Och hamnat i New Orleans, Louisiana.

I slutet av augusti 2005 orsakade orkanen Katrina en stormflod som gav stora materiella skador på staden då den delvis förstörde stadens skyddsvallar mot Lake Pontchartrain och mer eller mindre dränkte New Orleans. Mer än 1 000 människor omkom. Många av de familjer som evakuerades under översvämningen har fortfarande inte vågat flytta tillbaka, och flera stora företag som haft sitt huvudkontor i innerstaden har flyttat till andra städer i USA, då man befarar att katastrofen kan upprepas.

Men var inte oroliga vi har precis varit och tagit "baddaren" på New Orleans finaste simskola.

Staden är känd för sitt rika musik- och restaurangliv liksom för sina väl bevarade byggnader byggda i en för USA avvikande arkitektur. I den berömda historiska stadsdelen French Quarter finns ett stort antal etablissemang med förstklassig musik och mat.

Det ska vi nu ta en närmare titt på.

---

Vi vill tacka alla hängivna läsare för all possetiv feedback som ni gett oss.
Det har sporrat oss inför vårt nästas projekt.

"Biltvätten"

Vi hoppas ni kommer att fortsätta följa våran resa genom USA och att ni sprider denna sköna blogg vidare till Era nära och kära.

Till nästa gång, sjung en sång.

---

Känns som att det är ganska mycket vi har glömt att blogga om.
Men det är för att i Staterna händer det saker hela tiden.
I alla fall om man heter El Rekki och De la Roy.
Så det vi kanske har missat att informerat Er om kommer förhoppningsvis upp iframtiden som en återblick.

Nu styr vi kossan mot Houston och Texas City.

Gnägg.

---

---

---

Det onskas mera text av flera lasare.

---

Därför tänkte jag komplitera med lite bilder..
Nu har vi även vart och köpt oss en Full-HD videokamera.
Räkna med fler videoinlägg.. Enjoy!


Välkomna in. Palazzo * * * * *

---

---

Glöm inte att klicka på miniatrybilderna.

---

---

---

Shoot em up Usama!

---

Trofé.

---

Man skulle nästan kunna tro att man befinner sig i ett tv-spel.

---

- R - Roy - O - Own's - Y - You -

---

Blaaam Blaaam, Ratta-ta-ta-taa! Behöver jag säga mer?

---

Undra om Jarhead JohannesJärvi är nå avundsjuk nu.. AnnaKarin-5 kan gå och lägga sig när man får skjuta med vapen som SAW machingun, M16, AK47 Kalashnikov och Beretta M9.

Over and Out.

---

Tower Deluxe Room

---

Gissa om våra ny vänner ifrån Jönköping kommer att bli nå avundsjuka..?
När jag snart kommer lägga ut bilder på mitt nya rum på The Mirage.
Tycker faktis lite synd om Er boys.
Som flyttade omkring på Motell när man kan hitta billiga bra lyxhotell till ännu bättre pris på Booking.com.
Men först ska jag ta mig ett varmt och skönt bubbelbad i min underbara svit.

Katjing!